Fastklämd i två situationer som lär sluta på två helt olika sätt.

Jag vet vad jag borde säga. Men jag vet också vad jag vill säga.

 

Och jag är dum nog att göra det jag vill istället för det jag borde. Och jag vet själv att det inte egentligen är rätt. Inte mot mig själv. Mitt liv är inte så jälva kul att leva många gånger måste jag säga. Det är inte så lätt, inte alls.

Jag trodde att det skulle vara det idag, men man kan ha så jäkla fel.