Jo livet flyter på i den sega snabba takt som det som vanligt gör. Ja, segt är det eftersom att jag inte har nått jobb (bara vikariat då och då) samt fortfarande bor hemma. Men ändå snabbt, för vart tar tiden vägen egentligen?? Sjukt.

Har den senaste tiden jobbat, letat jobb, påbörjat en rättegång som förhoppningsvis är över och ger den dom jag vill (!), umgåts med vänner, familj och hunnit få mina känslor omvända igen. Jag som sa till mig själv att jag inte ville känna nått för någon igen, för att jag helt enkelt inte vågade. Men nu blev det ju så ändå, och det gick käpprätt åt helvete, igen. Ja nu hann det ju inte gå lika långt som förra året men ändå. Det känns, och man undrar vad man gör för fel. Alltid gör det ont. Varje dag mer eller mindre faktiskt.

 

Men nu ska vi inte winea i det här inlägget. Jag ska försöka att vara själv ett tag (för det kommer ju säkert att gå..) och återigen vill jag inte känna nått för nån ny. Jag tänker klara mig själv och borde inte vilja ha någon mot hjärtat. För det är helt enkelt enklast så.

Men jag vet ju hur jag är. Jag fastnar ju där ändå. När den där personen som får en att må så bra dyker upp så sitter jag där igen. Och sen efter ett tag har jag en person som kommit mig in på livet och fått mig att må bra och sen så in åt helvete dåligt.

Ja, jag antar att vissa personer helt enkelt ska få så lov att gå igenom det här flera gånger i livet och vissa inte.

 

Så ser det ut just nu! Men de senaste två dagarna har det känts lite mer framåt. Så nu kör jag på det spåret!

 

Hörs vänner!