Jisses vad produktiv jag är när jag låter känslorna gå ut i fingertopparna över tangentbordet. Men det är inget ni får se, det är för personligt efter den senaste halvan av det här året. Jag vill inte blotta det. Inte för min och inte för dennes skull. Så är det. Sorry ra... Kan bara säga att det handlar om det jag skrev rubriken: Så länge jag ler är det ingen som ser. Jag är expert på det. Jag ljuger bra när det verkligen behövs. Jag ljuger dock alldeles för dåligt för mig själv. Men det kanske är bra. Man ska vara ärlig mot sig själv för att komma framåt.