Fan..
Det börjar smyga sig på att det jag säger att det inte finns, kanske finns ändå. Jag vill inte att allt ska stegras och bli mycket.
Jag vet inte hur jag ska ta det. Men det jag vet till 98% är att det inte är bra, för det kommer helt enkelt att sluta med att jag blir ledsen igen. Men jag vet inte hur jag ska ta det för att jag vet att jag inte borde fortsätta men det kommer jag att göra ändå. Det finns inte mycket som kan stoppa mig egentligen finns det bara en grej som kan det, men det är inget som verkar vara aktuellt nu. Och jag vet att jag borde vänta på den andra parten mer. Men jag är som jag är och det är svårt att ändra på just det.
Men eftersom att en liten mening, några få ord kan ändra på hela mig som på ett knapptryck så förstår jag, att det som jag säger att det inte finns, kanske finns ändå.
Fan.
Annars då?
Jo livet flyter på i den sega snabba takt som det som vanligt gör. Ja, segt är det eftersom att jag inte har nått jobb (bara vikariat då och då) samt fortfarande bor hemma. Men ändå snabbt, för vart tar tiden vägen egentligen?? Sjukt.
Har den senaste tiden jobbat, letat jobb, påbörjat en rättegång som förhoppningsvis är över och ger den dom jag vill (!), umgåts med vänner, familj och hunnit få mina känslor omvända igen. Jag som sa till mig själv att jag inte ville känna nått för någon igen, för att jag helt enkelt inte vågade. Men nu blev det ju så ändå, och det gick käpprätt åt helvete, igen. Ja nu hann det ju inte gå lika långt som förra året men ändå. Det känns, och man undrar vad man gör för fel. Alltid gör det ont. Varje dag mer eller mindre faktiskt.
Men nu ska vi inte winea i det här inlägget. Jag ska försöka att vara själv ett tag (för det kommer ju säkert att gå..) och återigen vill jag inte känna nått för nån ny. Jag tänker klara mig själv och borde inte vilja ha någon mot hjärtat. För det är helt enkelt enklast så.
Men jag vet ju hur jag är. Jag fastnar ju där ändå. När den där personen som får en att må så bra dyker upp så sitter jag där igen. Och sen efter ett tag har jag en person som kommit mig in på livet och fått mig att må bra och sen så in åt helvete dåligt.
Ja, jag antar att vissa personer helt enkelt ska få så lov att gå igenom det här flera gånger i livet och vissa inte.
Så ser det ut just nu! Men de senaste två dagarna har det känts lite mer framåt. Så nu kör jag på det spåret!
Hörs vänner!
Det allra bästa jag har
Guess it's true
De som aldrig fick chansen...
Så hemskt, vet inte vad jag ska säga.
Klicka på bilden för att komma vidare till inlägget, och dela gärna vidare!
Valborg.
Men det är också en dag jag möter med lite vemod. Ett helt år har gått sen allt verkligen började på riktigt. Det skär i hjärtat att tänka på hur allt har blivit efter hur det började för ett år sen. </3
.....
#365
Don't stop believin'
DETTA får bli kvällens låt! God natt
#6 #8 #13
Sitter och dagdrömmer och kommer återigen in på samma tankar som alltid. Tänker på hösten det går inte att minnas. Hösten ploppar upp som ett mörkt fält fyllt av endast musik, tårar och mörker. Kan inte minnas nånting bortsett från den veckan jag fick lämna landet och åka till andra sidan europa och koppla bort det som gick.
Alla de månaderna hade lika gärna kunnat vara en enda dag. Allt gick i samma hela tiden. Det var bara, hemskt.
Vill aldrig mer känna så, vill aldrig mer hamna så nere på botten som jag gjorde då och jag vill aldrig mer behöva höra musiken som bara sliter upp alla sår igen. Men jag vet att jag måste ta itu med det också. Lyssna igenom det för att släppa lös allt som jag nu försökt lagt bakom mig för att börja om. För annars kommer den känslan aldrig att ge med sig.
Långsamt farväl, extremt långsam process
Kollade igenom lite låtar från början av 2000-talet på spotify. Kommer ihåg hur mycket jag tyckte om den här. Spelar den fortfarande på piano ibland.
Rule number zer0: Be strong
Inte är det lätt att leva inte
Jag är inge bra på att vara ensam
Jag jag kommit underfund med att jag är inte bra på att vara ensam längre. För ett år sen var jag bra på att vara själv, att vara en, men det är jag inte längre. Och det spelar ingen roll hur mycket jag då och då inser att det går att gå vidare. Jag trodde under en kort period fram till idag att det kunde gå att släppa det. Men det ligger alltid kvar där bakom. Det påminner en när man minst anar det. Som att, "du får inte Emma, kom ihåg. Kom ihåg..."
Det var flera veckor sen jag la mig under täcket såhär ledsen. Det har varit skönt att inte vara nedstämd varje dag ett tag. Men nu kom det tillbaka igen. Alla tankar och allt jobbigt jag försökt kämpa emot och faktiskt lyckats få bort en liten liten del av, kom tillbaka som en käftsmäll. Tonerna på pianot går i moll. Nedstämda och hopplöst tankspridda. Fyfan vad jag saknar allt. Det gör så otroligt ont...
Omringad av människor, men ändå känner man sig så jävla ensam.
Jag vet inte vad jag egentligen tycker om att dela med mig dessa ord till er men jag behöver verkligen få skriva av mig och låta fingrarna rulla som dom vill över tangenterna.
?
Bye bye christmastime
Då var den här julen över också. Alla förberedelser man gör, planering för middag, julklappar osv. För en dag, för julafton som går huuuur fort som helst förbi. Den kommer och säger hej och går minst lika fort, en gång om året. Men det är en afton som ändå uppskattas så otroligt mycket för alla människor och det känns i hjärtat att tänka på dom människor som inte har någon att dela den värmen med. Skänker en extra tanke till dom under juletid.
Nu blickar jag fram mot nyår och nya möten. Jag hoppas att jag kan få uppleva det bästa av 2013 igen med både nya och gamla människor. Hoppas ni har haft en fin jul och att ni får ett galet nyår!
Tänk om vi kunde få ha snön vi hade förra julen!
Hon har lyckats återigen, så otroligt bra!
Tell me why we´re talking when we dance so good.
"no one can get in the way of what I'm feeling"
"Längta, visualisera, kämpa på och tappa inte modet. Du kommer att bli rikligen belönad."
mhm.
Ni får en låt också
I'm not so strong anymore...
