Kollar på One tree hill i mitt mörka rum och har en allmänt tråkig lördagskväll, samtidigt som jag deppar, tänker för mycket och saknar så otroligt mycket. Ibland blir det för mycket att tänka på, för mycket att ha i själen och man orkar inte bära lasten efter vägen längre. Man måste pausa, lätta på trycket och sen börja bära igen. Med tiden får man hoppas på att något bra ska hända så att man får lämna det i diket istället för att behöva plocka upp det varje gång...

 

Vet att det kan bli lite winiga inlägg ibland och det går periodsvis i bloggen. Men man måste som sagt få ta en paus och lätta på trycket ibland. Och det känns lite lättare när man får skriva av sig lite.