Känslor utan upphåll var det ja...

Så om jag träffar dig om 10 år och blickar tillbaka hit, tänker på hur du faktiskt kände, hur saker och ting faktiskt blev bra för en stund, till och från, och hur jag kom för sent... Vad kommer jag då att känna?
Det blir sakta bättre, men det finns stunder då allt känns skit, då det är det enda som finns i mitt huvud, och tänk hur arg man kan bli av en sådan sårad hopplös känsla.
Jag hoppas att du också en dag kommer inse hur mycket det hade kunnat betyda.

Kommentarer

Kommentera mitt inlägg här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Jag vill gärna se din blogg

Lämna kommentar

Trackback
RSS 2.0