Sitter och dagdrömmer och kommer återigen in på samma tankar som alltid. Tänker på hösten det går inte att minnas. Hösten ploppar upp som ett mörkt fält fyllt av endast musik, tårar och mörker. Kan inte minnas nånting bortsett från den veckan jag fick lämna landet och åka till andra sidan europa och koppla bort det som gick.

Alla de månaderna hade lika gärna kunnat vara en enda dag. Allt gick i samma hela tiden. Det var bara, hemskt.

Vill aldrig mer känna så, vill aldrig mer hamna så nere på botten som jag gjorde då och jag vill aldrig mer behöva höra musiken som bara sliter upp alla sår igen. Men jag vet att jag måste ta itu med det också. Lyssna igenom det för att släppa lös allt som jag nu försökt lagt bakom mig för att börja om. För annars kommer den känslan aldrig att ge med sig.